وَالْعَادِيَاتِ ضَبْحًا (1)

SE de frustande stridshästarna!

فَالْمُورِيَاتِ قَدْحًا (2)

Se hur deras [hovar] slår upp gnistor

när de galopperar till anfall i den tidiga morgonen

[och] hur de river upp moln av damm

när de stormar fram i stridsvimlet!

MÄNNISKAN är sannerligen djupt otacksam mot sin Herre -

om detta vittnar hon själv -

och visar sin kärlek till rikedom i ivern [att samla mer].

Vet hon inte [att] då det som göms i gravarna strös omkring

och det som människorna har dolt i sina hjärtan uppenbaras;

den Dagen [skall det bli uppenbart att] deras Herre var väl underrättad om dem.